Mannen gick ner till stranden för att påbörja resan till sina drömmars ö. Mannen byggde en båt och väntade sedan vid strandkanten på rätt tillfälle att ge sig av. Men det blåste för det mesta och gick vågor på havet, så den rätta tidpunkten att sjösätta båten kom inte. Det gick veckor och månader och han bara väntade och drömde om den dag då han skulle resa över havet. Åren gick och mannen blev gammal och dog på stranden utan att ha uppfyllt sin dröm. Båten låg i spillror i sanden utan att ha gjort en enda färd på havet. (ur boken: Ayurveda för ditt sinne, Janesh Vaidya, 2014)
Om vi låter migränen styra våra liv är vi som mannen på stranden. Migränen hindrar oss från att ge oss av för att leva våra liv, följa våra drömmar och uppleva allt fantastiskt som finns i livet. Om vi går och oroar oss för nästa anfall, väntar på att en ny bättre medicin ska utvecklas eller att andra människor eller omständigheter ska godkänna att vi ger oss av i båten kommer vi aldrig att komma iväg. Det är bara vi själva som kan ta första steget, sätta först den ena sen den andra foten i båten och släppa taget om strandkanten.
Jag har haft migrän i snart 25 år och under många år hade jag migrän 20-25 dagar i månaden, de flesta dagar var värken fruktansvärd och jag tillbringade mycket tid i mörka rum i sällskap av smärta, illamående och ångest. Det krävdes mod, beslutsamhet och självkärlek för att sätta fötterna i båten och släppa taget. Jag bestämde mig för att jag ville delta i mitt eget liv, inte bara överleva i ett mörkt rum. Det var det viktigaste beslutet, att välja livet, livskvalitet. Modet behövde jag för att gå min egen väg. Om jag hade lyssnat på alla som sagt till mig att det inte finns mer att göra, du får ha det såhär, du måste acceptera din situation, du kommer inte att kunna arbeta och så vidare hade jag inte suttit här idag. Tack och lov har jag alltid ifrågasatt varför jag ska göra sådant som jag inte förstår, vilket har gett mig kunskap. Självkärleken har jag behövt för att inte ge upp, för att fortsätta peppa mig själv att jag är värdefull och värd ett fantastiskt liv. Att tro på mig själv när ingen annan gjorde det. Att ha migrän inte är ett straff från helvetet för att jag har gjort något fel. Att migrän inte är mitt fel, men att jag har ett ansvar vad jag gör med mitt liv. Självkärleken har jag också behövt för att förstå att jag inte behöver prestera något för att vara värdefull, jag behöver inte jämföra mig med någon annan och jag behöver inte bevisa något för någon.
När jag idag ser tillbaka på mitt liv och på vad jag hittills har lärt mig genom att leva med migrän känner jag stor tacksamhet. Migrän är en svår sjukdom, men den sätter också saker och ting på sin spets, det vill säga att vi aktivt måste välja glädjen och livet framför lidandet, annars är risken att vi stannar kvar där på stranden. När jag till slut insåg att smärta inte alls behöver betyda lidande öppnades dörren till friheten. När jag förstod att allt mitt lidande var något jag gjorde mot mig själv kom också insikten i att jag hade ett val. Jag kan inte styra min migrän, men jag kan själv bestämma om jag ska välja lidandet eller glädjen och kärleken till livet. Sen den dag jag aktivt valde glädjen och kärleken vände mitt liv till det bättre. Naturligtvis hamnar jag i svackor som alla människor, men numera vet jag att det är tillfälligt och att det går över. Jag har öppnat dörren till friheten och nu finns det ingen väg tillbaka.
Under de år jag famlade efter riktningen till bättre hälsa och ett bättre liv var ett av de största stöden alla människor som fanns där och supportade mig. Med support menar jag inte de som ville att jag skulle se ”verkligheten” att migrän aldrig går över och att jag måste acceptera att medicinera livet ut osv. Jag menar de människor som fanns runt mig i olika sammanhang och genom sitt förhållningssätt och kärlek lärde mig att allt är möjligt, gav mig utrymme att vara den jag är, lärde mig vad acceptans verkligen är, att jag inte definieras av min sjukdom och att jag kan ha det liv jag önskar mig.
Idag är jag starkare i kroppen än jag varit på över 20 år, jag yogar, dansar och springer. Jag jobbar med det jag tycker om och jag reser och träffar nya härliga människor. Jag har skapat det liv jag vill leva. Jag har hoppat i båten och lämnat stranden.